Det kan finnas många anledningar till att en politiker blir ihågkommen genom historien, inte bara i historieböcker, utan av folket. Det kan bero på något de åstadkommit i politiken, eller på grund av en omvälvande händelse i deras liv. Ett namn som för alltid kommer att finnas med det svenska folket, av båda dessa anledningar, är Olof Palme. Palme var Sveriges statsminister under två perioder, mellan 1969 och 1976 samt mellan 1982 och 1986, mer specifikt den 28 februari, då han mördades på Sveavägen i Stockholm. Mordet förändrade Sverige för alltid – en svensk nationell ledare hade inte mördats sedan Gustav III, och chocken var därför total. Lägg till det faktumet att omständigheterna kring mordet, och den skyldige, aldrig helt reddes ut, så är det förståeligt att Olof Palme är ett namn som kommer att leva vidare i historien.
Andra politiker har ett namn som lever kvar, trots att de själva som personer knappt är ihågkomna. I dessa fall är det verkligen deras åstadkommanden som har gjort att namnen har förevigats, eftersom namnen har blivit en del av det. Med detta åsyftas så klart friggeboden och attefallshuset, som är namngivna efter Birgit Friggebo och Stefan Attefall. Både Friggebo och Attefall var Sveriges bostadsminister då besluten om deras respektive typ av byggnad fattades. Friggebo representerade Folkpartiet, och var bostadsminister mellan 1978 och 1982. År 1979 lät hon avskaffa bygglovsplikten för den lilla tillbyggnad på tomten som sedermera har fått namnet friggebod.
Attefallshuset är mer nyligt, då Attefall var bostadsminister (och representerade Kristdemokraterna) mellan 2010 och 2014. Attefallshuset kan ses som en slags uppgradering av friggeboden, då det får vara lite större, och dessutom kan vara inrett som en permanentbostad. Inte heller för ett attefallshus behöver man bygglov.
Exakt vad Friggebo och Attefall tycker om detta användande av deras namn kan man bara spekulera i, men sannolikt föredrar de i alla fall det framför att vara ihågkomna för att de blivit mördade.